Förlovningsringen – ett fantastiskt hopplock

Idag tänker jag ge er ett riktigt spartips som gör att ni kan lägga värdefulla pengar på något annat. På mitt vänstra ringfinger glittrar min förlovningsring. En solitärring i vitt guld med raka kanter med diamant som har prinsess-slipning. Våra ringar är inköpta i butik här i Helsingborg och inför första besöket letade jag fram gammalt guld jag inte använder längre. Så utifrån mitt dophjärta, min konfirmationsfotboll och en ring från min farmor fick vi ett prisförslag för två ringar inklusive sten. Men eftersom jag var höggravid när vi väl tog tag i de riktiga ringarna så fick vi tipset att vänta med att sätta på stenen. Korvfingrarna behövde återgå till sin normala storlek. Detta värdefulla tips var egentligen till butikens förlust, för här inledde jag projekt ”hitta sten”. Jag hade span på auktionssiterna Lauritz och Bukowski. Tittade lite på Diamantia och på utländska siter, fick tips om pantbanker och loppisar och slutligen köptes stenen på plats på Kaplans. Min karl stegade in där en dag och kom ut med en perfekt diamant.

Genom att göra så här har vi fått betydligt mer karat för mindre pengar än vad hela ringen skulle kostat i första butiken. Vi fick tillsammans med guldsmeden komma fram till fattningen och resultatet är jag väldigt nöjd med. Så – fastna inte hos en återförsäljare, köp stenar och guld separat och skapa sedan er drömring. Ofta tycker guldsmeder också att det är kul att ni kommer med era egna tankar och idéer. Ett riktigt spartips!

Visst det var David som köpte diamanten utan att jag visste om det, fast det kanske inte är mer än rättvist. Det var ju jag som faktiskt friade, typ 1-1. Får kanske bjuda på historien om vår förlovning…

Han pratade tidigt om att han ville gifta sig med mig, att jag var kvinnan i hans liv, han hade tydligen hittat rätt. Sommaren 2014 skulle vi åka till Italien. De två första nätterna ville han boka och det var på en magisk herrgård uppe i Valpolicella området. Urromantiskt. Jag var säker på att det var där det skulle hända… Förberedde mig i tanken och hade till och med köpt en klänning som jag ville komma ihåg som min förlovningsklänning. Jag skred långsamt fram mellan vinrankorna, hade lockat håret och vi drack en helt ljuvlig amarone till ostarna. Icke. Men vi skulle ju vidare till Venedig, såklart, han vill fria i en riktig romantikklassiker till stad. Så nästkommande dagar stannade jag lite extra vid varje bro…  Insåg på planet hem, när jag fortfarande var ringlös att jag fick ta tag i detta själv. För snärja den här karlen, det var jag tvungen att göra. Några månader senare skulle vi åka till London och fira svärmor och svägerskas jämna födelsedagar. Jag planerade att där kommer det att ske. Eftersom vi just då sträcksåg Sons of Anarchy så köpte jag liknande ringar som Jax har, en med SO och en med NS. Jag övade in ett fint ”tal” (tränade in konstpauser så att det skulle bli riktigt effektfullt), köpte en röd box. Frågade hans föräldrar om hans hand. Jag var så förberedd.

Morgonen den 10/10 var planen att vi tillsammans skulle gå ut innan vi träffade våra medresenärer för frukost. Hade span på ett ställe vid porten mot Buckingham Palace. Men nej, han ville inte, han var lite trött och extremt långsam med att fixa sig, tyckte vi kunde vänta in alla andra. Så där satt jag, försökte normalt att äta min egg Benedict, nervös och stressad så att jag svettades och dessutom var det en något tryckt stämning eftersom alla visste ju att jag skulle ha friat innan frukost… Där satt han utan ring. Vi vandrade ut i ett soligt London, det var en fantastisk höstdag, sen helt plötsligt kom tillfället. Mitt på en stor grusplan framför House of Guards stannade jag honom, tänkte det blir inte bättre än här. Började direkt fulgråta, stammade fram några väldigt oplanerade ord. Varav han direkt sa ”Vad är det Emelie, är du gravid?”. Jag öppnade då boxen och ringarna trillade rakt ner i gruset, plockade upp dem, gav honom den ena och sen sa jag bara. ”Jag vill gifta mig med dig.”. Han blev väldigt chockad och rörd. Som tur var sa han ja direkt. Så extremt fel men en fullkomlig fullträff. Romantiskt på vårt sätt utan röda rosor och champagne. Istället en pint öl och lite Lace-chips på en genuin londonpub.

Hur gick det till när ni förlovade er? Klassiskt eller planerat? friade du eller din blivande partner? Hade hen med sig din drömring redan vid förlovningen? Jag vill veta mer!

Foto: Isabelle Hesselberg, 2 Brides Photography

Kram
Emelie

Those Lovely Days Bride to Be 2017

Those Lovely Days Bride to Be 2017

Mitt namn är Emelie, 33 år gammal och jag ska under 2017 få gifta mig med mannen i mitt liv. Jag bor tillsammans med min karl David, min 15 månaders dotter Lily och varannan vecka två bonusbarn i vårt 1890-tals hus i Domsten, en liten ort norr om Helsingborg. Till vardags arbetar jag som affärsområdesansvarig på ett IT-bolag och jag älskar verkligen mitt jobb där jag utmanas av operatörsbranschens utveckling. När jag inte jobbar så älskar jag all form av idrott, att binda mina egna blomsterarrangemang, god mat, vin och att resa. Jag är Those lovely Days, Bride to be, anno 2017.

Den 25:e-27:e augusti 2017 ska jag och David bjuda in våra nära och kära på en hejdundrande bröllopshelg och framförallt ska vi i Brunnby kyrka säga JA till varandra. Det känns smått overkligt, både att få planera ett bröllop i min hemmamiljö och att det ”bara” är snart ett halvår kvar. Faktum är att jag faktiskt planerat ett annat bröllop i en annan tid i mitt liv. Jag brukar kalla det mitt gamla liv. Det finns mycket gott från det gamla livet men jag vet att det liv jag lever idag är så mycket mer värdefullt och att det har givit mig det bästa jag har, vår dotter Lily, bonusarna och David.

Det finns väldigt många fördelar med att planera ett bröllop igen. Jag vet mer vad jag vill ha, hur klänningen inte ska se ut, att jag inte ska betala för vissa tjänster, hur det man ville ha 12 månader innan helt plötsligt har förändrats när det är 6 månader kvar etc etc. Ni kommer definitivt att få höra mer om detta.

Det är en ära att få dela min resa med er. jag vill gärna höra mer om era funderingar och tankar. Högt flugna planer och omöjliga drömmar. Jag ser fram emot snälla kommentarer och frågor!

Hur långt jag planerade det förra bröllopet? Jag har lovat att denna gång rymmer jag inte tre månader innan bröllopet. För denna gången är det rätt. Varenda nerv i min kropp är på helspänn och längtar efter vår bröllopsdag.

Jag är dessutom som Carrie – I am someone who is looking for love. Real love. Ridiculous, inconvenient, consuming, can’t live-without each other love. Jag vågade lita på min magkänsla och jag fann riktig kärlek.

Nu skulle jag vilja veta om ni har förslag på vad ni vill att jag delar med mig av till er! Kom gärna med förslag!

Foto: Anna Lauridsen

Kram
Emelie

Bli vår Bride to Be 2017

bride-to-be

I förra veckan skrev Sofia sitt sista inlägg som Those Lovely Days Bride to Be (här kan ni se hur hennes bröllop blev!). Det har varit spännande att följa hennes resa och jag vet att ni läsare också har tyckt det. Därför är det nu dags att utse en ny Bride to Be för säsongen 2017!

Som Those Lovely Days Bride to Be delar du med dig av din resa fram till bröllopsdagen i ett blogginlägg en gång i månaden. Det blir alltså ca 12 inlägg totalt (vill man blogga mer så är det såklart tillåtet också). Vi vill veta allt om era upp och nedgångar, vad som är kul och vad som är tråkigt i er planering. Följa med när du provar klänning, är på konsultation hos floristen, hur ni tänkte när ni bokade fotograf och lokal osv.

Som vår Bride to Be får ni stöd från oss i teamet under er planering och får fråga oss om tips och råd.

För att ansöka, fyll i formuläret nedan! Jag kommer personligen att höra av mig till alla som söker när vi tagit beslut om vem som blir vår Bride to Be! Sista ansökningsdag är 1 december, så vänta inte för länge med att ansöka! Vår nya Bride to Be presenteras 16/12.

Foto: Isabelle Hesselberg, 2 Brides Photography

Jag ser fram emot era ansökningar!

Stor kram!
Linnéa

Och så kom vår bröllopsdag!

Inte ens två månader har gått sedan vår efterlängtade bröllopsdag. På ett sätt känns det som evigheter sen vi med fjärilar i magen traskade genom den lilla trädgården framför Gamla Orangeriet till tonerna av She & Him – Baby, och samtidigt så ligger alla minnen från dagen så färska att det skulle kunnat vara igår allt hände.

Jag minns helt ärligt inte hur dagen började, men jag minns att jag kände en kombination av stress, förväntan och en cocktail av fjärilar i kroppen. Jag och min syster gav oss iväg in till stan för att fixa håret, själva uppsättningen skulle jag göra själv, men tänkte att lite proffsprepp kunde jag allt unna mig. Samtidigt i en annan del av staden hade David samlats med sina vänner för bubbel och skjortsteamning.
Processed with VSCO with a6 preset

Jag och min syster mötte upp de övriga tjejerna och checkade in i suiten på  Hay Market där vi skulle spendera natten. Där vankades det sushi, bubbel och en massa musik. Klockan började närma sig och det var dags att få på sig klänningen. Klänningen som jag några dagar tidigare hade hämtat från skräddaren. Den där klänningen som David frågade om jag inte skulle prova innan dagen. Nej då tyckte jag, de gjorde bara en sådan liten justering, och det finns ju ändå ingenting som jag kan göra nu. Såhär i efterhand är det ju helt sjukt att jag inte provade klänningen. Men på något sätt så har jag sköljts över av en ”det löser sig”-känsla sedan jag fick barn.

sofia-david-010

Hur som helst, tillbaka till Hay och klänningen. Jag vet inte vad de hade lyckats med hos skräddaren, men klänningen hade blivit 10cm STÖRRE i midjan, allt var fel, den hängde på mig som om jag vore en galge. FAN FAN FAN. Min fantastiska syster sa lugnt, ”var ligger närmsta affär där jag kan köpa säkerhetsnålar?” och sedan pep hon ner till receptionen för att se om de hade några. Samtidigt sms:ar David att han är i taxin på väg för att plocka upp mig. Skit också. Då gick tankarna att i värsta fall får jag väl sticka ner på stan och köpa en ny klänning, det var ju jävla typiskt. Men efter att ha nålat på lite olika sätt, dra på, dra av, spegla, nåla om, så satt den näst intill sådär perfekt som tanken var när jag lämnade in den för justering. Andas in, andas ut. Nu gifter vi oss!

sofia-david-003

Jag var så fruktansvärt nervös i hissen ner för att möta David. Han som jag känt i 8 år, han som varit min i snart 4 år, han som är pappa till vårt barn och han som är den största kärleken i mitt liv, han skulle snart bli min man. Jag såg honom stå och vänta i entrén, det tog ett tag innan han såg mig, det var så mycket känslor att det inte går att beskriva. ”Det lyser om dig” sa en man som observerade min promenad mot David. Och det gjorde jag verkligen, känslorna var verkligen ”All over the place” som prins Daniel skulle ha sagt och jag var så jävla lycklig! (ps. gråter av lycka när jag skriver detta)

sofia-david-021sofia-david-022sofia-david-027

Eftersom att vigseln var först 18.00 så valde vi att fotografera oss innan. Hela Hagaparken låg framför oss och eftermiddagen bjöd på ett fantastiskt ljus (i alla fall om vi lyssnar till Agnes som fotade oss). Två timmar av promenader, gos, letan efter en ny bra bakgrund och mängder av lyckönskningar från förbipasserande var vi redo att sätta oss i taxin mot Gamla Orangeriet.

sofia-david-125sofia-david-061sofia-david-097sofia-david-088

Väl framme stod vi och gömde oss bakom häcken, försökte hålla värmen (2h i Hagaparken gjorde sig påmind), vi tog en selfie och smygkollade på gästerna. Hade precis samma känsla som när jag var liten och smög på folk, fjärilarna, spändheten. Då satte musiken igång och det var dags för oss att ansluta.

Processed with VSCO with hb2 preset

Där stod alla, så vackra, familj och vänner, alla där för vår skull. Andas. Andas. Andas! Fick ta ett djupt andetag, sug in, fatta vad som händer, gråt inte nu. Jag minns inte alls vad vigselförättaren sa. Men jag minns att både jag och David svarade ja. Jag minns lyckan. Jag minns att min kropp skakade av kyla och känslor. Sen kom kyssen och ringarna följt av All I want is you.. Rosenblad flög i luften, det var jubel och mina säkerhetsnålar gick upp när armarna flög upp i luften av lycka. Skit samma. Bubbel och kramar. Fy fan vad härligt! Kan man göra det här igen?

sofia-david-168 sofia-david-177 sofia-david-185 sofia-david-195

Sen var det dags för middag, lokalen var helt fantastiskt pyntad och Gamla Orangeriet hade överträffat sig själva och bjöd på gudomlig trerätters. Våra toastmadames hade även de överträffat sig själva med att planera ner på mikrodetalj. Det roligaste var när de startade en budgivning på olika ”konstverk” (läs de värsta/galnaste bilderna de fått tag på från barndom till idag) och den spårade totalt, folk bjöd som om det vore Mona Lisa som var uppe till försäljning. Familj och vänner höll fantastiska tal, inte ett öga torrt och kärleken bara bubblade i lokalen. Klassiska skoleken och filmsnuttar från sexa och hippa hanns med innan det var dags för tårta. Vilken kväll, jag ville verkligen inte att den skulle ta slut. Allt var perfekt. Allt.

sofia-david-243 sofia-david-286 sofia-david-333 sofia-david-416sofia-david-295sofia-david-306sofia-david-414

Ni minns väl att jag och min syster provbakade tårtorna ett tag innan bröllopet. Nu serverades de i storformat och de smakade gudomligt! Davids bästa kompis höll det sista talet under strålkastarna och vi gjorde oss redo för dans. I veckor hade vi funderat över vilken låt vi ville dansa till. Vi har ju ingen låt som är ”vår”. Men efter att ha dammsugit Internet, läst listor hit och dit och lyssnat på oändligt många låtar så fastnade vi för Wherever you are med Angus & Julia Stone, och nu är den definitivt vår låt! Där och då glömde jag att stod ett helt lass med människor och beundrade oss när vi framförde något som kan liknas en tryckare, det var som om det bara var vi två, vi två mot världen.

sofia-david-419 sofia-david-446 sofia-david-470

Precis som alla lyckade fester så var det dans dans dans som gällde. Låtarna var en salig blandning av låtar som spelades under tiden då jag och David lärde känna varandra och vi skrek med i varenda låt. När klockan slog 01.00 och det var dags att lämna lokalen ville jag inte gå därifrån. Jag tror att både jag och David minglade in i det sista innan det var dags för avfärd mot hotellet. This was it, den bästa dagen i hela mitt liv! (okej, såklart på delad förstaplats med vår sons födelse, men denna dag innefattade ingen smärta).

sofia-david-502 sofia-david-509 sofia-david-533 sofia-david-535

Morgonen därpå väntade morgongåvor, hotellfrukost och mys innan det var dags att bege sig hemåt, mysa med barnet och packa väskan, för bröllopsresan till Sicilien väntade. Det tog oss säkert en vecka innan vi hade andra samtalsämnen, så bra var det! Och precis som Lisa (Bröllopspodden) sa, allt kommer att bli perfekt, och allt blev perfekt!

Foto: Agnes Stenlund // Location: Gamla Orangeriet // Klänning: Rodebjer //  Skor: Acne // Halsband: COS // Ring: Lauritz // Blommor: Tellus Blommor // Kostym: COS // Kostymskor: COS // Fluga: John Henric // Solister: Liselotte Östblom & Emanuel Edner

Stor kram
Sofia